Ligger och väntar på att dörren ska slås in, vi ska misshandlas och våldtas. Svårt att sova. Spänningar i kroppen och sinnet. Kan inte låta bli att tänka på bögparet som mitt i natten blev uppslitna, misshandlade och kränkta i sitt hem, inte långt härifrån. Att flytta ut på landsbygden känns mindre lockande och jag försöker komma på vem som skulle ange oss. Funderar över vad vi har för försvar. Om vi kommer hinna reagera och hur vi skulle göra. Och hur det skulle kännas efteråt.
Ibland drabbas jag av mörket. Den svenska stora dysterheten. Jag vet inte var jag ska ta vägen och min verkligehetsuppfattning och min moral är skev. Jag ser människor svälja sina känslor och sitt rätta jag men kaffe, socker och djurlik. Det äcklar mig. Men jag blir själv mycket lättare att handskas med när jag sväljer mina känslor. Och jag kan inte stå emot. Inte helt. Ingen tvingar mig, ingen press finns. Ändå så slinker det ner både kaffe och socker. Små mängder i jämförelse men ändå så pass mycket att jag blir påverkad av det. Och mycket lagat. Jag märker att mitt näringsvärde är sämre. Jag blir snabbare hungrig. Blir sugen på snabba kalorier. Ost och godis.
Nu tillbaka till vardagen och köra hårt raw food. Eller lagom mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar