Sorg

Jag har en sorg i mig som inte vill gå över. Jag ser människor som är avstängda och jag kan identifiera mig med dom. Jag är inte avstängd. Jag är nästan stabil. Men jag beter mig som en tonåring. Jag skäms över hur jag är. Det skulle vara ok med mitt humör som 15-åring. Jag borde veta bättre. Jag borde vara vuxen, mogen, lugn. Varje år som går gör det istället värre. Längre från lugnet. Jag vill bara vara normal. Glad. Som alla andra. Smälta in. Inte vara till besvär. Inte sticka ut. Vanlig. Inte som ett barn i en vuxen kropp. Destruktiv i ett hälsosamt skal. Som en främling för mig själv.