Paus

Av tusen och ingen anlendning har det inte blivit mycket skrivande på sistone. Jag har inte haft tid, inte haft energi och inte haft tillgång till dator när tiden och energin funnits. Jag har haft mycket på mitt ordinarie jobb. Jag har börjat på två till jobb, ett enkvällimånadenjobb och ett endagiveckanjobb. Inräknat långa restiden (alltså inte dagpendlingen från sovplats till jobb utan bara veckopendlingenfrån sovplats till sovplats) så jobbar jag minst 50 h/v.

Mitt senaste jobb, som jag tänker ska bli mitt framtida jobb, är massagen som jag kommit tillbaka till. Återigen en dag i veckan men numera fulltecknat tilll skillnad från tidigare. Den nya upptäckten jag har gjort är att jag känner vad mina kunder känner. Ibland känner jag till och med innan de kommer in. Om jag får ont i rumpan är det definitivt någon som behöver sätesmassage, när jag står och masserar och det börjar dra i rhombodeii så har patienten alltid problem just där. Det är lite konstigt, ibland lite jobbigt - ibland väldigt praktiskt men en dag då alla mina kunder haft samma problem så har jag fortfarande ont när jag går hem.

I början trodde jag det här bara var inbillning men det har blivit så tydligt att jag börjar tvivla. Eller rättare sagt, jag börjar tro.

Förutom att jobba har jag åkt skidor. Det var inte lika fantastiskt som förra året men ändå helt underbart. Troligtvis för att jag var stressad över jobb och att det började med ett storbråk. Svårt att släppa allt men jag längtar redan till nästa år. Jag drömmer att jag svichar ner för backarna, känner frihet i ansiktet och har inga bekymmer förutom hur jag ska lyckas undvika isfläckarna.