Själar och böcker

För ett antal år sen fick jag för mig att göra mig av med mina viktigaste böcker. Göra mig fri tänkte jag. Vissa utvlada böcker är för mig som fotoalbum är för andra. Genom att läsa mina gamla böcker, eller bara att hålla i dom minns jag hur det kändes då. Några böcker köpte jag tillbaka, andra minns jag inte längre. En gång i tiden var det Hugo och Josefin, Som om jag inte fanns och Agnes Cecilia som berättade min historia. En period levde jag genom Sagan om Isfolket. Några år senare var det Dance of ecstasy, To ride a Silver Broom stick och Linda Goodmans livsguide som var mina biblar. På senare år har det varit Jaget och maskerna, SCUM och Det kallas manshat som definierat mig och gjort mig lite mer tydlig i kanterna. Det finns andra som varit viktiga och bra men inte som jag andats igenom på samma sätt. Jag hoppas aldrig jag igen får en sån där idé som att göra mig av med allt. Nu när jag sitter här så kan jag känna saknad efter mitt lilla bibliotek. Jag tänker på hur mina böcker nu är nedpackade i kartonger och livet är svart omkring dom.

Här är det så många själar. Var jag än går så möts jag av några, ofta flera hundra själar som springer fram och tillbaka, knappt hinner med sina kroppar. Kan vara därför vi blir så trött. Så många själar som trängs på samma plats kan inte vara hälsosamt. Själarna har så många andra att ha koll på. Det känns obehagligt när jag går genom tunneln vid centralen och själarna väller fram mot mig. Jag kan inte värja mig, dom går in i mig, genom mig. Lämnar inget andningshål. Jag undviker centralen och andra själfyllda platser så mycket jag kan för det kväver mig.