Vi har städat. Till slut. Jag mår illa av hur smutsigt vi har det i perioder. Jag associserar det till utslagenhet, alkoholism eller att inte kunna ta hand om sig själv. Periodare. Att ibland ha fint och ibland skita i vilket. Precis som jag mår. Ibland går det det bra. Men vissa dagar vill jag bara ligga i sängen och stirra upp i taket. Smutsen gror in. Efter en storstädning skulle det behövas en till för att få det rent på riktigt. Nu duger det. Men det är inte perfekt. Det är sånt som får känna mig störd. Att ligga i sängen. Tänka negativa tankar. Känna mig distansierad till mig själv. Den där känslan av att jag inte är verklig. Jag disassocierar fortfarande fastän det inte lika ofta, lika länge. Jag känner mig overklig.
Inatt sov vi ute. Jag kunde inte slappna av. Försökte känna hur jorden gav mig energi, lite bättre blev det men långt från avslappning ändå. Vid tvåtiden blev vi väckta av ett vildsvin. Åkte hem. Vaknade med baksmälla. Jag känner mig overklig. Igen. Som att jag inte finns på riktigt. Att jag inte har någon riktig uppgift. Jag går här och försöker fylla tiden. Orkar inte göra dom vettiga saker jag skulle kunna fylla tiden med. Undrar om det är meningen att jag ska jobba. Om det finns något därute menat för mig. Jag tvivlar allt mer. Kanske är det så att jag inte existerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar