Här låter det hela tiden. Bilar från motorvägen en kilometer bort. Flygplan. Tv-apparater. Mopeder och motorbåtar. Jag blir helt trött av ljuden. Och överallt finns kött. Inte stora mängder men överallt. Jag har distansierat mig så mycket från det att jag inte längre kan känna empati. Jag borde kunna känna för den individ vars liv någon offrat. Istället känner jag äckel. Allt blir äckligt. Jag får svårt att äta. När jag äter slänger jag i mig maten för att det ska vara över snabbt. Allt känns ohygieniskt. Smutsigt.
Jag försöker grunda mig själv genom en promenad i skogen. Motorvägen hörs fortfarande. Jag hittar några klippor att ligga på. Jag känner inte av energin alls. Blir inte reloadad som jag brukar. Går istället till en brygga. Blir lite bättre. Inte grundad men lite lugnare. Men fortfarande trött. Ständigt trött här. Ständigt spänd här. Ingen ro att hitta ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar