Får ångest av alla ljud. Människor som åker omkring på flak och skriker. Ibland otrevliga saker, ibland bara bröl. Eller blåser i visselpipor. I ens öra. Går omkring i stora gäng. Tar plats. Alla plats. Utan hänsyn. Fulla. Läskiga. Min cykel fick ångest samtidigt som mig på väg till yogan. Punktering. Hela jag får punktering.
På yogan kramp i fötterna. Jag vill ha så mycket kramp att jag inte kan röra mig men jag måste fortsätta. Gör mitt bästa. Fast jag inte alls känner entusiam. 90-minuterspassen ger fysisk utveckling, flow och kortare avancerade ger en annan dimension. Ger en mental utmaning. Fysisk utmning men inte så mycket utveckling. Mental utveckling. Större förståelse för vad jag kan och vad jag inte än behärskar. Jag är glad att jag kan jämföra de olika sätten, olika längderna med varandra för att förstå vad jag får ut av de olika.
Nu behöver jag sova, men måste vänta på försenat besök. Ska upp om sju timmar och förstår inte hur det ska fungera. Förstår inte hur jag ska ta mig till studion utan cykel. Egentligen behöver jag gå upp om sex timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar